Skutskärs eldsjäl Johannes Siirtola om prioriteringar, rädslan över att svika orten och botemedlet mot kalla fingrar.

Vem är du?
– Mitt namn är Johannes Siirtola och är idag spelande sportchef i Skutskärs IF. Jag sitter även med som ledamot i föreningens styrelse. Tidigare har jag tränat damlaget en säsong i Elitserien och hoppar även upp i ismaskinen när det krisar. 

Vad tar du med dig på en bandymatch?
– Jag har relativt stora problem med frusna tår och fingrar, så när jag själv spelar så blir jag väldigt besviken om jag glömmer mina värmestrumpor, som är den överlägset bästa investeringen jag gjort. Som åskådare går jag inte utan ett par rejäla och varma vantar, det brukar bli Stålvallen från Bury Fen.

Du har ju som sagt haft många roller i föreningen. Berätta om din relation till Skutskärs IF bandy!
– Skutskärs IF har verkligen varit min andra familj och Skutskärs IP mitt andra hem sedan barnsben. Farsan spelade i A-laget i många år, så det var ganska givet att även jag skulle spela. Han var dessutom med och byggde det som idag är omklädningsrumbyggnaden på IP, så att jag skulle bära hans ideella fana vidare är väl heller inget konstigt egentligen.

– Jag kom upp och började träna regelbundet med A-laget som 15-åring, så det här är också platsen där jag blivit vuxen och framförallt lärt mig att ta ansvar. Men mest tacksam är jag nog över att ha träffat så otroligt många fina människor genom åren. Allt från lagkamrater, ledare, spelare, slipare, materialare, ismakare, styrelsemedlemmar och supportrar. Jag har hållit på med flera idrotter ganska långt upp i åldrarna, men gemenskapen inom bandyn är speciell och det tror jag många inom den här sporten kan skriva under på.

Johannes Siirtola med sin svarta Modell 2 från Bury Fen. Foto: Act Studio / Alexander Sundström

Vad är de största utmaningarna med att bedriva bandyverksamhet i Skutskär?
– En liten kommun innebär en liten kommunkassa. Och på dessa platser är det tyvärr ofta bandyn som får ta smällen, vilket vi själva fick erfara 2009. Därefter följde några tuffa år med Jernvallen i Sandviken som tillfällig hemmaplan och en starkt sargad ungdomsverksamhet. Men sedan 2014 driver och bekostar vi vår egna konstfrusna anläggning på mark som vi arrenderar av kommunen. Vi äger och servar våra egna ismaskiner, där den ena maskinen faktiskt sägs ha varit med under vinter-OS i Innsbrück -76. Vi städar och underhåller varenda kvadratcentimeter av byggnaderna, som vi hyr av kommunen. Allt detta gör vi med hjälp av ideella krafter och ett driftbidrag på 275 000 kronor per år från kommunen… vilket alla som är någorlunda insatta i föreningsekonomi inser att det är pengar som inte räcker långt. Men för att få det att gå runt bedriver vi en skrotinsamling, en folkpark med lokaluthyrning, en egen second hand-butik i Skutskärs centrum utöver det vanliga med föreningslotterier och så säljer vi bingolotter. 
– Så det finns förstås flera stora utmaningar, både ekonomiskt och organisatoriskt. Men är det någonting jag skulle vilja vända på så är det nedgången av ideella krafter i föreningen. Ideellt arbete inom föreningslivet är fan det finaste en människa kan göra för samhället idag, det är synd att inte fler inser det.

"Ideellt arbete inom föreningslivet är fan det finaste en människa kan göra för samhället idag, det är synd att inte fler inser det."

 

Skutskärs damlag vann SM-guld 2018. Foto: Eljest Agency / Martin Mentell Widolf

 

Skutskär var "tidiga" med sin satsning på damerna och tog SM-guld 2018. Sedan dess har flera större klubbar som Villa, Västerås och Sandviken börjat satsa mer på sina damlag. Hur ser du på utvecklingen?

– SM-guldet var naturligtvis otroligt stort för oss och något man är väldigt stolt över. Jag ler verkligen varje gång jag ser bilder och videos från den tiden. 

Men förbättrade förutsättningar för damspelarna generellt i Bandysverige är nog större ändå. Och att vi bidrog till att få snurr på den karusellen. 

Den senaste tidens utveckling med vikande spelarunderlag är såklart alarmerande, men snart spelar alla lag i damernas Elitserie inomhus och det skapar helt andra förutsättningar för att vända på den trenden.

 

Kommer Skutskär kunna vara med och slåss om ett SM-guld igen?
– Man ska aldrig säga aldrig, men jag är 100 % säker på att det kräver en bandyhall och flera års återuppbyggnad av flickverksamheten, eller att värva ihop en halv landslagstrupp som inte bryr sig om yttre förutsättningar. Och då är det förstnämnda det mest troliga, även om det är väldigt långt borta.

 

Tillbaka till ditt bandyintresse. Hur mycket bandy blir det under en vanlig säsong?

– Ska man jämföra med en elitseriespelare på dam- och herrsidan under vinterhalvåret så är det väldigt lite ändå. Men istället lägger jag ju tid fördelat över hela kalenderåret och främst under sena kvällar. Det kan vara allt från att jaga sponsorer, ha möten med styrelse och kommun, sköta om andelslotteriet, till att knyta upp och kontraktera herrspelare.

– Dessutom vill jag hinna med att snickra på vårt nybyggda hus och samtidigt vara en närvarande far till mina döttrar på 2 och 4 år. Så prioriteringarna har helt klart förändrats med tiden.

 

Vad är det som gör dig motiverad att lägga ner den tid du gör på bandyn?
– Det viktigaste för mig har hela tiden varit att bandyn ska ge mer kraft än den tar. Och då är den där speciella gemenskapen som jag nämnde tidigare så oerhört viktig. Utan den så hade jag aldrig tyckt att det är värt det. 

– Sen är det klart att man, i en förening som Skutskär, känner ett större ansvar och undrar vad som händer om jag och de andra ideella krafterna inte längre orkar stå upp för sporten lokalt. Dör bandysporten i Skutskär då? Jag är nog mest rädd för att det skulle kännas som ett svek mot farsan och alla andra som byggde de där omklädningsrummen, eller de som rullade ut de där 9 milen kylslang efter att kommunen lade ner bandybanan. 

 

"Jag är nog mest rädd för att det skulle kännas som ett svek mot farsan och alla andra som byggde de där omklädningsrummen, eller de som rullade ut de där 9 milen kylslang efter att kommunen lade ner bandybanan."

 

 Johannes Siirtola med sin svarta Modell 2 från Bury Fen. Foto: Act Studio / Alexander Sundström

 

Vilket/vilka är de finaste ögonblicken på en säsong?
– Jag får ge mig på en Topp 3 här: 

1. Annandagsbandy hemma på IP.

2. Komma upp till IP och mötas av spegelblank is under klarblå himmel. 

3. Att se en bandyplan full med barn och ungdomar efter flera år utan ungdomsverksamhet.

 

 Du har ju faktiskt också följt Bury Fen sen starten! Vad är det du har fastnat för?

– Framförallt designen, men också kvaliteten! Jag går inte till jobbet utan min svarta Modell 2 och har fått många frågor om var den kommer ifrån. Sen älskar jag en bra storytelling och där har Bury Fen verkligen övertygat! 

 

Vilken är din favoritprodukt från Bury Fen?
– Jag hatar verkligen att frysa om händerna, så här svarar jag nog Stålvallen ändå.

 

Handsken Stålvallen från Bury Fen – en personlig favorit hos Johannes Siirtola.

 

Om du skulle ranka de bästa arenorna i Allsvenskan och neråt, hur ser topp 3 ut?

– Hmm, svåraste frågan idag! Det skulle vara lättare att svara på vilka som är botten 3... och sen är det klart att i begreppet "bästa arena" är det mycket som egentligen bör vägas in med bästa is, akustik, belysning och så vidare. Men här väljer jag ändå att gå på upplevd mysfaktor och då blir Skutskär, Kalix och Gustavsberg mina val.
– Jag vill också tillägga att jag verkligen saknar att spela på Bruksvallen i Karlsborg och på Bruksvallen i Söderfors, som varit två riktigt fina arenor att besöka under karriären.

 

Slutligen, vilket är ditt bästa tips till någon som inte brukar gå på bandy?

– Klä dig varmt, drick varmt och sug åt dig av gemenskapen!