Ganebro: ”Det blev mitt sätt att hedra honom”

Text: Erik Ström, Foto: Dan "Kiwii" Persson

Västerås SK:s assisterande tränare Johan Ganebro om ledarskap, tragedin som gjorde honom till förbundskapten och att rasa ihop efter en SM-final.

Berätta om din roll i VSK bandy!
– Jag har varit tränare i herrlaget sen säsongen 13/14, med ett undantag säsongen 14/15, när jag bara körde Sveriges herrlandslag tillsammans med Jonas Claesson och Svenne Olsson. Men sen kom jag tillbaka säsongen därpå. Så jag och Micke (Carlsson) har kört tillsammans några år nu. Det är världens bästa jobb. Vi har vuxit upp tillsammans och känner varandras styrkor och svagheter, både som människor och yrkespersoner. Vi är bra på att låta varandra vara bra och göra varandra bättre, och utvecklas och utmanas hela tiden.

Du är också engagerad i Nederländernas landslag. Hur kommer det sig?
– Egentligen är det väldigt tragiskt. Thomas "Pinno" Engström var ju förbundskapten för Nederländerna. Han gick ju bort på hösten där... och efter det hörde de av sig till mig och frågade om jag hade möjlighet att vara med där. Jag var tveksam, för jag kände att det är ett väldigt viktigt engagemang och att de förtjänar 100 %, så med tanke på mitt andra jobb blev det en del fundering. Samtidigt vet jag hur mycket "Pinno" brann för den internationella delen av bandyn, och framförallt det jobb han lagt ner för Nederländerna. Så då kände jag att det blev mitt sätt att hedra honom. Han var min målvaktstränare när jag var 15-16 år, så han har alltid funnits med i min bandyvärld. Även om vi aldrig har jobbat tillsammans så har vi ändå jobbat parallellt med varandra. Men det är ingenting jag ångrar, utan det har varit otroligt häftigt att få vara med i den miljön. Både att träffa spelarna, men också att få vara med på internationell nivå hos B-nationerna, hur det fungerar och hur viktigt det är för sporten.

"Pinno" brann för den internationella delen av bandyn, och framförallt det jobb han lagt ner för Nederländerna. Så då kände jag att det blev mitt sätt att hedra honom.

Vad är skillnaden mellan ett A- och ett B-VM?
– Utbildningsnivån, den individuella skickligheten och prestationen är ju den stora skillnaden. Men engagemanget och brinnet, hur viktigt det är och viljan att vara bra och försöka göra sitt bästa... det är ju densamma. Tävlingen är ju densamma. Det finns olikheter, men jag vill påstå att det är fler likheter. Precis lika som det har varit mellan Sverige och Ryssland, så är det när det är match mellan Nederländerna och Tyskland. Det behövs ingen tändvätska till det. Utifrån ett historiskt perspektiv och andra saker finns det en spänning där, och man ligger på ungefär samma nivå spelmässigt.

Du lever bandy. Vad får du ut av all tid du lägger ner?
– Ja, vad får jag ut... haha! Nej, men jag får min belöning och energi när jag ser att andra lyckas överträffa sig själva, och jag kanske känner att jag varit med och bidragit på den personens resa. Att se det är någonting som driver mig varje dag. I grund och botten är det ju egentligen en väldig egotripp, för jag gör det ju för att jag ska må bra, och jag mår bra när jag ser att andra lyckas. Det är nog så enkelt, min plattform för det har blivit bandyn.

Vad är det du känner att du bidrar mest till i andras framgångar?
– Jag har väl alltid försökt se mitt ledarskap mer som golvet och väggarna, men inte taket. Eller regissören i en föreställning. Man är med under hela repetitionsperioden, och så är man med på genrepet... men när väl premiären är, och ensemblen sen fortsätter under ett antal år, då går man vidare. Då är de ju klara. Då har man varit med och utbildat och utvecklat såpass mycket att de kan stå på egna ben och upptäcka nya saker, liksom. Det tänker jag är min största styrka, att skapa och hjälpa till med den plattformen så att man i slutändan kan leda sig själv.

Den 18:e mars 2023 spelade VSK:s herrar SM-final. Berätta om din upplevelse från den dagen!
– Det var ju en jättehärlig dag! På morgonen gick vi upp och käkade frukost. Vi spelade krona, det är en tradition vi har i VSK bandy, och vi hade lite andra femkamper som vi körde när vi gick där i halvregnet. Vi kände oss ganska klara och såg fram emot matchen på ett jäkligt lustfyllt sätt. Det är en av grejerna vi är bra på, att hitta den känslan. Och sen själva matchen, den blev ganska mycket som vi sett framför oss. Sen är ju det bästa sättet att vinna en final på i sudden death, så är det ju. Det gäller att våga vara avslappnade och offensiva i den situationen, och vi hade en skön känsla när vi gick in i det. Vi kände att nu har vi chansen, och nu tar vi den.

När Viktor Spångberg sen avgör, vad var känslan i kroppen?
– Det är ju full eufori när man förstår vad som händer. Sen, ganska snabbt efteråt, så ramlar allting bara av. Då släpper det för mig. Man har ju levt under ganska mycket anspänning under lång tid, och då blir man soptom på känslor istället under en liten stund där. Som tränare har man ju så mycket i huvudet, så det är det som släpper. Jag vet att jag rasar ihop, mitt i hela situationen. Jag minns att Ted Andersson, vår sportchef, mer eller mindre lyfte upp mig och sa "men Johan, res dig upp". Det är jag tacksam för att han gjorde, så att jag kunde ta in det. För det är otroligt viktigt att ta in känslan där och då också, det är vad som ger oss energi att försöka göra det igen. 

Som tränare har man ju så mycket i huvudet, så det är det som släpper. Jag vet att jag rasar ihop, mitt i hela situationen.

Vad packar du med dig när du går på bandy?
– Jag packar med mig datorn såklart. Och whiteboardtavlan, iPaden, min anteckningsbok... och sen har jag en pärm med alla hemligheter, haha.

Kan du berätta något som står i hemliga pärmen?
– Nej.

Du har ju också följt oss på Bury Fen sen starten. Vad är det du fastnat för?
­– Jag tycker det är jättesnygga grejer! Men så tycker jag ju att om vi har ett märke som är för bandy så vill man ju omfamna det. Sen gör det ju ingenting att det är bra grejer också. För mig föll det sig ganska naturligt.

Vilken är din favoritprodukt?
– När jag är ute och går en kall dag med hunden i skogen så är det ju vantarna Stålvallen. Då är de ju förjävla... ja, en favoritprodukt. Men eftersom jag inte går utanför hemmet utan min ryggsäck så är det väl min produkt, egentligen. Men favoritprodukten är nog vantarna.

Johan Ganebro går inte hemifrån utan sin Modell 2 från Bury Fen. Foto: Dan "Kiwii" Persson

Till sist, vad är ditt bästa tips till någon som inte brukar gå på bandy?
– Gå på bandy! Det behöver inte vara svårare än så. Fundera inte så mycket, utan gå på bandy. Så får du uppleva det som är och så kommer du vilja gå på bandy igen sen.