Tallkvist: ”Själva bygden är minst lika intressant”

Text: Erik Ström, Foto: idrottsplats.se

Sedan mitten av 00-talet har Mats Tallkvist sökt sig bort från de stora arenorna och ut till Sveriges mindre idrottsplatser, vilket lagt grund för projektet idrottsplats.se. Här berättar han om platserna som försvinner, boken han gjort tillsammans med Göran Bergmark – och de gamla matchklockorna som minner om svunna tider.

Hur började ditt intresse för idrottsplatser?
– En av de första platserna var Klockarevallen i Alseda. Jag körde förbi och såg den klassiska entrén. Det visade sig vara en gammal idrottsplats som inte längre användes. Då började jag fundera: Är det här någonting unikt, eller finns det fler sådana platser? Sedan började jag stanna till på fler orter och upptäckte att den ena platsen inte är den andra lik.

Vad är det du letar efter när du kommer till en ny plats?
– Det är de egendesignade detaljerna som sticker ut. En vacker portal, en handmålad skylt, en gammal kiosk eller en omgivning med stenmurar, kyrkor och bondgårdar. Hade alla idrottsplatser sett likadana ut, med konstgräs, plexiglasbås och en ny metallskylt, då hade det inte varit intressant i längden.

– Det mest spännande är egentligen att inte veta någonting om platsen innan man kommer dit. Det blir lite julafton när man kör in i en ort då. Hur ser det ut här? Ibland åker man på en smal grusväg ett par kilometer och ser plötsligt en skylt in i skogen där det står ”idrottsplats”, sånt gillar jag.

"Det är läskigt vad fort det går när man slutar sköta om saker."

Vad är det som får dig att fortsätta efter alla dessa år?
– Man får ju se Sverige! Inte bara de vanliga platserna, utan landsbygden, mindre bruksorter och samhällen som man annars kanske aldrig hade besökt. Det handlar inte bara om fotboll. Själva bygden är minst lika intressant.

– Man ser hur ett samhälle är uppbyggt, hur människor har levt där och vilken betydelse föreningen haft. Man ser historien, men också förfallet på många av platserna. Det är läskigt vad fort det går när man slutar sköta om saker.

Har du någon plats som visar det särskilt tydligt?
– Östra Ljungby är ett exempel. När jag kom tillbaka dit hade buskar börjat växa inne på planen, omklädningsrummet stod öppet och avbytarbåsen hade ramlat ihop. Föreningen hade deltagit i seriespel i över 80 år. Sedan går det väldigt fort när verksamheten upphör.

– Men det finns också människor som vägrar låta historien försvinna. I Kråkshult är det ett par äldre personer från föreningen som fortsätter att klippa planen några gånger om året. I klubbstugan har de sparat allting. När man går in där är det som att komma in före en match 1968. Matchkläder, hörnflaggor, domarens saker och sjukvårdsväskan finns kvar.

Tillsammans med Göran Bergmark har du nu släppt boken Det var en gång en idrottsplats. Vad ville ni berätta med den?
– Det är en hyllning till människorna som var aktiva på de här platserna. En kulturresa genom Sverige, från en tid som inte finns kvar längre.

– Vi är två amatörer som båda arbetar heltid. Jag har tre barn och är fotbollstränare, så vi har inte kunnat sitta och skriva varje dag. Samtidigt finns det en stor passion och många års arbete bakom boken. En del av platserna besökte och beskrev jag för närmare 15 år sedan.

Göran Bergmark (t.v.) och Mats Tallkvist (t.h.) har släppt boken "Det var en gång en idrottsplats" tillsammans.

Hur har reaktionerna varit?
– När boken kom ut hörde människor av sig och sa: ”äntligen, vilken fin bok ni har gjort.” Det gjorde oss väldigt stolta.

– En recensent gav den fem av fem stjärnor och utsåg den till årets sportbok. Då kände vi: vad är det egentligen vi har gjort? Det var så att man blev rörd.

När Bury Fen tog fram MATCHURET fick vi låna fotografier av dig och Göran. För oss hjälper bilderna till att förklara var klockan kommer ifrån och vilket sammanhang den hör hemma i. Vad är det du själv fastnar för hos de gamla matchklockorna?
–Det är charmen i de klassiska klockorna. Digitala klockor är inte riktigt någonting för mig, som du förstår. Det ska helst vara de gamla.

Releasefilmen för MATCHURET där idrottsplats.se:s bilder figurerade.

Vilka tror du uppskattar boken och bilderna mest?
– Man kan inte säga att den är till för alla. Men den är förstås till för den som gillar fotboll, nostalgi och kulturhistoria, och som är intresserad av hur Sverige har förändrats.

Och nu väntar Bokmässan?
– Ja, precis, vi ska faktiskt vara med på Bokmässan i Göteborg nu i september. Det blir jag i en monter, och Göran tror jag kommer med också. Sedan får vi se var vi hamnar. Vi hoppas på sportdelen i alla fall.